Någon gång i framtiden. I Unionens nordliga hemisfär. Skattebetalarna har fått nog av återfallsförbrytarna. Politikerna har satt en prislapp på humanismen. På ett eller annat ställe måste en gräns gå. På andra sidan den gränsen väntar dödsstraffets renässans. BAKA annonserar efter punktmarkeraraspiranter. Eriksson sänder in en söknad. Snöbollen börjar rulla.


Kriminalvårdschefens tal var kort. Han redogjorde för bakgrunden till att vi alla hade samlats. Han preciserade att lagstiftningen i sann humanistisk anda gav alla medborgare i Unionen chansen att rätta upp sina misstag och bli laglydiga. De som inte kunde övertalas att leva ett rättskaffens liv kunde heller inte räkna med att få gå fritt på gatorna. Men långvarig internering var heller ingen särskilt lyckad lösning. Dessutom var den kostnadskrävande. Därför hade vi Fyrpannor. Fyrpannor räddade Region Sverige från stora förvaringskostnader. Och åter igen. Vi var ett humanistiskt samhälle. Men om inte humanismen har en gräns slutar det i anarki.


Av författaren till succéromanen "Peugeot Overdrive".