När novellen Amoklöparen utkom 1922, var begreppet ”amok” fortfarande rätt okänt. Zweig lånade ordet från den indonesiska kulturen. Det beskriver ett tillstånd, där en person i blint raseri angriper en fiende och försöker att döda både fienden och alla andra som står i vägen.

Som många av Zweigs verk har Amoklöparen en psykologisk bakgrund. Den handlar om en läkares extrema besatthet och förföljelse av en kvinna, som har blivit gravid utanför äktenskapet och som nu vill att läkaren ska utföra en abort. Kvinnan gör läkaren så vansinnig att han löper ”amok” och i sin besatthet försummar han både arbete och privatliv. En gripande historia om passion, moralisk plikt och ostyriga omedvetna krafter.

”Jag kan inte komma på någon annan författare som är mer framgångsrik på att framställa vild kärlek – som beskrivs av en kritiker som ‘sex och galenskap, där den fernissade fasaden hos den övre medelklassen krackelerar’ – ingenstans är det mer gripande än i Amoklöparen, där läkaren, ensamvargen, har blivit smittad av ‘ett slags mänsklig rabies’ av en ouppnåelig kolonial hustru.” – Julie Kavanagh, The Economist Intelligent Life

”Amoklöparen är en lockande historia: för sitt noggranna porträtt av läkarens känslosamma process, dess koncentration och de skarpa iakttagelserna av gester, rörelser, de laddade tystnaderna i ett samtal.” – Gary Indiana, Bookforum