Fallet G är en roman i två delar. Del 1, "1987", utspelar sig strax före första romanen i Van Veeteren-sviten, Det grovmaskiga nätet (1993), och del 2, "2002", direkt efter den nionde romanen, Svalan, katten, rosen, döden (2001). Fallet G är den länge efterlängtade förklaringen till Van Veeterens enda ouppklarade fall, fallet G, som alla läsare av VV-böckerna väntat på; inte en bok utan att det har förts på tal. Dessutom innehåller Fallet G en del av kommissarie Van Veeterens egen privata historia, brottstycken från hans ungdom och en aning om hur hans fortsatta liv tillsammans med Ulrike Fremdli kommer att te sig. Förhistoria och avslutning, prolog och epilog i en och samma bok således. I grova drag, och utan att punktera spänningen i denna roman som bygger på starka överraskningseffekter, fungerar polischefens i Kaalbringen de Klerks sammanfattning av den pågående utredningen som en resumé av den tvådelade romanen: ”Hursomhelst, fortsatte deKlerk, så har vi alltså – åtminstone arbetar vi efter den teorin – i kärnan av den här historien ett gammalt fall från 1987 – mordet på Barbara Clarissa Hennan i Linden. Vi förutsätter väl att det faktiskt rörde sig om ett mord, även om det aldrig blivit helt klarlagt. Offrets make, Jaan G. Hennan, åtalades för dådet, men frikändes i rättegången i brist på bevis. Han kvitterade ut ett mycket ansenligt försäkringsbelopp och lämnade antagligen landet samma år. I turerna kring Barbara Hennans död förekommer en privatdetektiv vid namn Maarten Verlangen, hans exakta roll är på många sätt oklar, men han anställdes av fru Hennan för att bevaka maken bara några dagar innan hon själv hittades död. Verlangens vittnesmål bidrog till att stärka Hennans alibi under rättegången. Den allmänna uppfattningen hos polis och åklagare var att Hennan använt sig av en medhjälpare för att mörda sin hustru, men man hittade aldrig någonting som kunde styrka detta och Hennan försattes på fri fot…några kommentarer så här långt.- Inga som helst, sa Rooth. Fortsätt.- Tack. Femton år senare, närmare bestämt i våras, rapporterar Verlangens dotter till polisen i Maardam att hennes far är försvunnen, och ett par efterlämnade ledtrådar pekar på att han troligen befunnit sig här uppe i Kaalbringen under en period i mitten av april. Orsaken till att han begivit sig hit tycks vara att han fått upp ett spår efter Jaan G. Hennan. Nota bene är ju Hennan en fri man, men Verlangen påstår sig – i ett telefonsamtal till din dotterson och i en efterlämnad anteckning – ha hittat indicier som skulle binda Hennan vid mordet på hustrun. Vad dessa indicier … eller bevis rentav … skulle bestå av har vi ännu så länge ingen som helst aning om. Kommissarie Van Veeteren, som var ansvarig för utredningen 1987 beger sig i början av maj hit upp till Kaalbringen för att leta efter Verlangen …eller spår efter honom i varje fall. Han tar kontakt med inspektör Moerk, som han känner sedan tidigare, och /…/ vi genomför en rundfrågning på alla hotell i stan, men får inget napp någonstans. /…/ för tre dagar sedan, i lördags hittas Maarten Verlangen död ute i skogen i närheten av Wilgerseee. Det råder ingen tvekan om att han blivit mördad …skjuten med ett grovkalibrigt vapen genom huvudet …och det är lika uppenbart att han legat därute sedan mitten av april ungefär. Ja, så ser läget ut, alltså.” (s 357f).F. d. kommissare Van Veeteren som alltså har rent personliga skäl vid sidan av de yrkesmässiga att vilja binda och sätta fast Jaan G Hennan för hans många brott uppträder nu för sista gången på en brottsplats i de nesserska Nederländerna. Romanen utspelar sig bl a i den lilla kuststaden Kaalbringen som man känner igen från den andra boken i VV-sviten, Borkmanns punkt. Så sluts alltså ytterligare en cirkel, innanför den fullbordade romansvitens större cirkel. I en spännande intrig med inslag av både melankoliskt vardagsfilosoferande och lössläppt lösskäggskomik gräver ”privatspanaren” VV sin egen grav, skulle man kunna säga, och tar sig i bokstavlig mening ut ur sin egen roman i röd bil mot solnedgången - THE END.