Aurelia Fontán, professor i biologi vid Madrids universitet, delar sin tid mellan arbetet i Madrid och vistelser på lantstället i trakterna av Gerona, ett stort hus som kallas för El Molino och som hon ärvt efter sin nyligen avlidne far. För att ta hand om hushållet har hon anställt en kvinna från trakten, Adelia, pratsjuk men pliktmedveten och effektiv. Redan från början finns det något hos Adelia som väcker Aurelias oro och nyfikenhet, något som på en och samma gång verkar frånstötande på henne och fascinerar henne.      Vid en av sina vistelser på El Molino upptäcker Aurelia att hon blivit bestulen på en diamantring, en dyrbar släktklenod. Hon uppsöker närmaste Guardia Civil-kontor och anmäler stölden, men varken polisen eller de advokater som hon kontaktar vill befatta sig med ärendet. Samtidigt inträffar en rad underliga händelser slag i slag. Aurelia får ideliga telefonsamtal där en främmande röst frågar efter en kvinna vid namn Dorotea. En herre i svart kostym och svart hatt dyker upp allt oftare i trakten, det verkar som om han står i ett nära förhållande till Adelita och kanske också bevakar Aurelia.      Hon börjar förstå att allt inte står rätt till och misstänker alltmer att det pågår något i huset under de perioder hon inte är där och att Adelita lever ett dubbelliv – och på ett överraskande och närmast chockartat sätt får hon till sist sina misstankar bekräftade.      På ett plan är Doroteas sång en spänningsroman, med flera av spänningsromanens traditionella ingredienser. Men det är också en spännande roman i flera andra avseenden, i intensitet och konstruktion och i sin psykologiska framställning av en kvinnas vägval mitt i livet. En existentiell thriller, om man så vill. För i den mystik som omger Adelita konfronteras Aurelia också med sina egna frustrationer och outtalade önskningar. Hennes alltmer förtvivlade sökande efter gåtans svar blir i lika hög grad ett sökande efter hennes egen identitet, tvingar henne att ta itu med sin egen otillfredsställelse, att omvärdera och omforma sitt liv.