Grand Zero är något så ovanligt som en svensk roman om världen före och efter den 11 september 2001. Världsläget som det kan se ut från storpolitik till vardagsintimitet, från konferenslokalen i Bryssel till en fotbollsplan i Kabul, till ett svensk lägenhetskök där ett fumligt möte mellan far och son äger rum.     Grand zero innehåller två sorters berättelser. Den första, en sorts epilog, utspelar sig i ett före och är en lätt ironisk pastisch på en klassisk familjeskildring som blir omöjlig efter  11 september. Den handlar om Tudor Backfisch och hans udda familj (lik tevefamiljerna i ”Six Feet Under” och ”Sopranos”) som bor i Queens, New York. Familjefadern Tudor som besitter en sorts autistisk intelligens möter på sitt nya jobb den mångförslagne tjecken Budovar, vars idéer är lika vattentäta som tvivelaktiga. Tillsammans startar de en firma som bygger på börsmarknadens lukrativa pseudovärld och snart har de avancerat till finansvärldens hjärta: World Trade Center. Där sitter Tudor en höstmorgon 2001 och försöker minnas en bortglömd idé när vattenytan i glaset på bordet börjar krusas…     Zap. I bokens andra del har den logiska strukturen slagits sönder likt en till synes orubblig skyskrapa. En enorm fjärrkontroll riktar sig mot himlen och okända föremål börjar sväva i satellitbanorna. Läsaren inbjuds till en hallucinatorisk resa genom världens helveteskretsar. Perspektiven pendlar otyglat, avbryter varandra innan någon mening hinner uppstå. Fram tränger otaliga röster i en uppsjö av stilar, från gettoslang till fåfäng retorik, från högstämd lyrik till popkulturellt skval. Ingen går säker i fiktionen, kanske är det rentav verkligheten vi möter?     Grand Zero innehåller vacker prosalyrik, vass samhällssatir, gapskratt och nattsvart gråt. Qvarnström hanterar textens element med en seismografs känslighet och en för svensk prosa sällsynt grandios ambition. Michel Houellebecq har skrivit att samtidens gradvisa utplåning av mänskliga relationer kommer att urholka romankonsten. Hur ska vi kunna skriva lidelsefulla romaner om det inte finns någon lidelse, bara konkurrens till döds? Även om en Houellebecq-karaktär skulle passa utmärkt i Grand zero, kan Qvarnströms bok ses som ett rungande svar på frågan, för sällan skildras världen med ett sådant friktionsfyllt flöde av mänskliga relationer som här. Inga känslor är förbjudna: Lidelse är ordet.