Stor uppmärksamhet och uppskattning har Gunnar D Hansson rönt för sina genreöverskridande böcker som Olunn, Lunnebok och Idegransöarna. I Olunn (fornnordiskt namn på makrill) tog han det ovanliga greppet att undersöka en fiskart – kulturhistoriskt, biologiskt och mytiskt. I Lunnebok var det den egenartade nordatlantiska lunnefågeln som stod i centrum och i Idegransöarna var det idegranen, detta dödligt giftiga träd som dyrkades av bland andra kelter och nordbor.

Dessa litterära ”allkonstverk” med dikt, prosa och fakta i en självklar förening får här sin fortsättning i Senecaprogrammet, ett slags fortskridande tematisering snarare än ett program: vatten-luft-jord-eld; språk-plats-liv-död; fyra element plus ett femte. Senecaprogrammet, och Seneca, nämns redan i AB Neandertal (1996) – där som en omfattad men ifrågasatt riktning eller vägledning.