Elvis, Jesus och jag är en oemotståndlig berättelse som utspelar sig på Irland sommaren 1973 i en förhållandevis lugn del av landet, men där motsättningarna mellan IRA och regeringen  ändå kastar sin skugga över invånarna. Det handlar om Ger som vill vara pojke, i en historia som berättas genom hennes elvaårige lillebror Seanys ögon, och det handlar om fotboll, Elvis, rymden och Gud. Om Gud kan sända en man till månen, varför kan han inte göra en flicka till pojke, och om han inte kan det, finns han ens? Om han inte finns kan han inte straffa Ger för att hon gömmer en korv i underbrallorna … Det handlar också om en alkoholiserad far, en bortträngd familjehemlighet, syskonkärlek och att försöka klura ut hur allt hänger ihop.           Ger och Seany letar svaren på världsfrågorna och försöker ta sig igenom ungdomen på Dunvalleys gator utan att begå alltför många av katolicismens alla dödssynder, som att få en lektion i kärlek av systrarna O’Rawe eller kidnappa en altarpojke, i en värld där Neil Armstrong talar från stjärnorna, Elvis sjunger skönare än någon jungfru och Skallar-Murphy gör livet osäkert.

Seanys berättarröst lyser av humor och förundran, och av kärlek, i denna feel good-historia som är lika varm som dråplig.