En gammal man anförtror på sin dödsbädd ett besynnerligt stycke arvgods till sitt barnbarn -  en vit armbindel från finska inbördeskriget 1918. Varför har en som tillhört de röda under kriget behållit de vitas kännetecken som en släktklenod? Ett gastkramande triangeldrama i inbördeskrigets Finland rullas upp. I krigets slutskede faller tusentals kvinnor offer för den vita terrorn, svaret på den röda terrorn i början av kriget.  Vid en summarisk avrättning beordrad av en berusad officer av några röda kvinnliga fångar överlever en därför att jägarlöjtnant Aaro Harjula inte lyder order utan sitt samvete. När de andra soldaterna jublar över att landet befriats från ytterligare några röda ”Varghyndor” spyr Aaro på sina blanka stövlar. Till slut får han igenom att eskortera kvinnan som överlevt till närmaste fälträtt. På vägen dit lider Aaro och kvinnan skeppsbrott och strandar på en obebodd ö där de tillbringar åtta dagar i en liten fiskarkoja. Där i fiskarkojan uppstår märkliga, komplicerade band emellan den vita soldaten och den röda fången.

Vad som händer eller inte händer på ön blir till en gåta som fälträttens domare blir fullkomligt besatt av. Lika besatt blir han av fången, och av soldaten Aaro Harjula. Vad ligger bakom, vem är denna starka, tystlåtna kvinna, vem är soldaten – som valde att gå sin egen väg.

Varghyndan är en spännande, stark och gripande skildring av människors öde i ett land, vilket som helst, som drabbats av krig. En skildring som inte väljer sida, som inte tar ställning för något annat än det mänskliga.