I sin förra diktsamling, Blomman och människobenet (2003), närmade sig Ann Jäderlunds prosans skrivsätt efter att tidigare ha arbetat med en starkt rytmisk metrisk form. I hennes nya samling har rytmen blivit än mer upplöst och expansiv, samtidigt som dikterna behåller sin täta och mångskiktade intensitet. Nytt är också att Ann Jäderlund här går in i en mer biografisk sfär, där hon återkallar en tonårs- och ungdomstid under åren 1967-78. En tid präglad av sexualitet, instängdhet och oro i relationerna.

Sexuellt fanns blusen i nylon i depåer volangmed en mans hud meden mans tumme i självahuden volang släta vitaljud papiljotter depåervitrosa tunga ljud vem duär vill du inte veta sombråck i den trångasjälenjag kan inte andas dethörs inte det hörs som en volym