De sju romanerna i Agnes von Krusenstjernas serie om fröknarna von Pahlen kritiserades häftigt när de kom ut på 30-talet för angrepp mot familjen och den konventionella sexualmoralen. Men det var en del kritiker som förstod vad hon försökte göra. Så här kunde det låta:

En bättre kännare av kvinnors känsloliv är inte lätt att finna!     Länstidningen 1931

Intet för allt för unga flickor! Östersundsposten, 1930

Säkert skall den chockera och skrämma hela kolonier av avmätta kälkborgare… Sven Stolpe, Fönstret 1930

Ett suveränt behärskande av ämnen som aldrig förr behandlats så ingående i svensk litteratur. Sydsvenska Dagbladet 1931

...men nalkas man dagen och dess människor, vilket Krusenstjerna oförskräckt gör,  si det är tabu: dit får ingen näsa stickas! Arbetar-Bladet 1934

Som skildrare av den förtärande passionen, utifrån den tiden och miljön ur kvinnans perspektiv, har Agnes von Krusenstjerna inget motstycke i svensk litteratur. Ett intressant stycke kulturhistoria. I sjätte delen av, Bröllop på Ekered, inträder de två tjänsteflickorna Agda och Frideborg i det äkta ståndet.

De övriga delarna är: Den blå rullgardinen I, Kvinnogatan II, Höstens skuggor III, Porten vid Johannes IV, Älskande par V, Bröllop på Ekered VI och slutligen del sju som kommer till höst 05 - Av samma blod.