”d: sm n:sm sm:ch nl:jusa, lj:snua, sm:, n:ljs, sm:(det blir nästan aldrig bättre)”Som små gråa djur rör sig Joar Tibergs sträva dikter över bokbladen – de säger nästan ingenting. Men de imploderande orden och de sönderfallande fraserna berättar, om än motvilligt, om en brun råtta, om ett knotter längst nere i gökropet, om ljuset över Oslofjorden.   Mellanben är en rasande självbiografi som söker ett tillstånd av fullständig upplösning, eller en ny ordning.