I väntrummet på barnavårdscentralen står en rutschkana i lagom storlek för ett litet barn. Dottern åker glatt, gång på gång. Samtidigt blir en något äldre pojke åthutad av sin pappa att han verkligen inte kan åka, han ska sitta snällt och vänta. Kan man bli för gammal för att åka rutschkana? Även om den är menad för mycket mindre människor?   Det är ett myller av individer som vi lär känna i Camilla Wittmoss debut mirakel, MIRAKEL; såsom barn hos tandläkaren, vuxna på väg hem från bion eller äldre som får besök av hemtjänsten. I en av berättelserna skriver en man ett mejl om en upplevelse han hade en morgon på väg till jobbet. Framför honom på trottoaren hade ett moln materialiserat sig, ett moln som blev en ängel. Vad gör man efter att ha mött en ängel som avslöjar ens innersta hemligheter? Eller vad händer när två människor som just funnit varandra på en resa i Portugal upptäcker att det nog inte är de själva som bestämmer över sin framtid? Går man vidare i sina vardagliga cirklar? Eller låter man dessa ögonblick ha betydelse i livet? Camilla Wittmoss berättelser fångar just dessa till synes oansenliga händelser som utspelar sig varje dag, dessa flyktiga ögonblick som säger oss någonting om det märkliga med att leva. Med små medel berättar Wittmoss om mirakel.