Joshua Key är soldaten som fick nog. Han växte upp i småstaden Guthrie i Oklahoma i den amerikanska södern, i en husvagn tillsammans med sin mor och ett antal alkoholiserade och våldsamma styvfäder. Han går ut highschool och försörjer sig sedan på dåligt betalda jobb som pizzabud eller diskare på snabbmatsrestauranger. Egentligen vill han utbilda sig till svetsare, men det har han inte råd med. Han träffar Brandi, gifter sig och får tre barn. Familjens ekonomiska situation blir alltmer hopplös – så Joshua låter sig värvas till den amerikanska arméns ingenjörstrupper. Värvaren lovar att han ska få bygga broar i USA och att han aldrig ska behöva åka utomlands eller aktivt delta i strid. Ändå dröjer det inte längre än till avslutad grundutbildning innan han skickas iväg till Irak.     I Irak lever han på frystorkad mat och tvingas bo i fyrtiogradig värme i utbombade före detta presidentpalats som hela tiden hotar att störta samman. Till en början tror han på sitt uppdrag och letar ivrigt efter terrorister och gömda vapen i de hus han och hans förband stormar om nätterna. Han har tränats till att se en fiende i varje irakier, även barnen, och att skjuta innan han frågar.     Men tiden går utan att man hittar vare sig vapen eller terrorister. Det börjar gå upp för menige soldaten Key att det i själva verket är de amerikanska trupperna som terroriserar den irakiska civilbefolkningen och att han mer eller mindre lurats att delta i ett onödigt och orättfärdigt krig där civila dödas och lemlästas utan att någon någonsin ställer de ansvariga till svars. Sakta men säkert växer beslutet fram, och när han är hemma på sin första permission efter sju månaders tjänstgöring bestämmer han sig för att inte återvända till sitt förband i krigets Irak. I stället går han under jorden och lever gömd och på flykt under usla förhållanden tillsammans med sin fru och de tre barnen. Så småningom inser han att han måste lämna USA. Han kommer i kontakt med en stödgrupp för desertörer i Kanada och lyckas också ta sig dit och ansöka om politisk asyl.