Med utgångspunkt i ett verkligt filmreportage som Emmanuel Carrère gjorde om en sedan decennier bortglömd ungersk krigsfånge i Ryssland, beskriver romanen författarens egen släkthistoria, samtidigt som författaren i nuet med hjälp av svartsjukan söker sig mot en nollpunkt, där allt – kärlek, fiktion, familj, självbild – raseras och han kan börja om på nytt. Inledningens gediget episka romankonst visar sig bedräglig; plötsligt öppnar sig en erotisk fallucka i romanen och själva berättandet förvandlas till ett stycke manipulativ förförelsekonst, ett grepp som också är ett övergrepp. Carrères nya roman är ett belysande exempel på det slags konstruerat litterära självbiografi som i Frankrike går under namnet auto-fiction.: ett självporträtt i form av en rysk docka.