I sin tredje diktsamling tar Leif Holmstrand avstamp i tre relationsstrukturer: familjens, kärlekens och vänskapens. Här möter vi familjen som ett främmande folk, mannen som är både faderlig och broderlig och en väninna som tar makten. Med sin taktila och rytmiska poesi fortsätter Holmstrand att skildra en könsöverskridande värld av växande, pojksoldater och ett ettrigt rastlöst killande. Med Myror träder också en ny sida fram i Holmstrands poesi, nämligen den bitska humorn.Det finns så många människor att välja mellan. Kan jag någonsin begripa, fatta en person om livet och byta lås? Vänta, det blev fel. Skall jag låta snittet skilja? /…/Jag vill hålla mig tills jag blir mycket gammal. Om kroppens påse helt och hållet är uppfylld av myror låter jag vara osagt, men det finns i alla fall myror i munnen. Någon är mycket gammal. Jag vet att han har myror i munnen.