En ung framgångsrik tidningsredaktör drabbas av stroke och blir totalförlamad. Han kan bara kommunicera genom att blinka med ett öga. ”Locked-in- syndrom” kallar läkarvetenskapen tillståndet, då patienten med bibehållen intellektuell förmåga blir instängd i sin egen kropp.

Fjärilen i glaskupan är den drygt 40-årige Jean-Dominique Bauby berättelse om den situation han hamnade i efter ett slaganfall den 8 december 1995. Med hjälp av förlagsredaktören Claude Mendibil skriver han en bok med sina blinkningar som verktyg. I korta och klara meningar, där tonfallet kan skifta mellan ironi och sorgset vemod, som när han nämner sina barn, berättar han om ensamheten i glaskupan.

Fjärilen i glaskupan är något mer än en skicklig sjukdomsbeskrivning – det är en berättelse som berör oss alla. För på ett sätt är vi ju alla instängda i våra glaskupor, i våra kroppar. Fjärilen står för den fantasi som huvudpersonen äger och som gör att han trots allt kan förflytta sig i tid och rum, men framför allt minnas det liv han levt.

Jean-Dominique Bauby avled den 9 mars 1997, tre dagar efter att boken kommit ut i Frankrike. I januari 2007 går Fjärilen i glaskupan upp på svenska biografer, efter att ha gjort succé på årets filmfestival i Cannes. Regi står amerikanske regissören och konstnären Julian Schnabel för och i rollerna ser vi b la Mathieu Amalric som spelar Jean-Dominique och Max von Sydow som spelar hans far.