”När jag var liten trodde jag att jag skulle dö före min mor i enlighet med att trädet överlever sin frukt.     Med tiden insåg jag den rätta eller i varje fall naturliga ordningen, varpå jag fick ett nytt problem: hur skulle jag kunna tillfoga henne en sådan smärta som min död? Denna insikt tvingade mig till försiktighet och måttlighet även som barn. Mina lekar var aldrig särskilt våghalsiga, mestadels höll jag mig i hennes närhet, något som hon ibland ännu påpekar för mig när jag ringer till henne på lördagarna.     Hon bor i Athen. Jag bor i Stockholm sedan fyrtiotvå år.”