Poetiskt förhör? Essäistiskt samtal? Dialogisk roman? Fientlig självanalys? Vilken dialektik är satt i spel i den drygt 700-sidiga volymen Livdikt? Den påtagligt dödlige diversearbetaren och författaren ställs mot väggen av den kanske mest oförsonlige av utfrågare, sitt alter ego, som vill veta allt om upprepade lönearbetsrörelser, förlamande fattigdom, kärleksberoenden, stilla kroppar, outplånligt liv och vanliga sexuella fantasier. Ingen privat detalj är för liten eller för vidrig för att behandlas, ingen ordning för omfattande eller för komplex för att prövas. Parallellt träder också andra skriftpraktiker in och skuggar, relativiserar, hotar och fortsätter, som en dödens ständiga antagonism mitt i allt levande.