Vid en middagsbjudning möts personerna i Eva Ströms konstfullt hoptvinnade roman. Den lilla flickan Elvina väljer ut sin pappa till ett hedersuppdrag och gästernas samtal avstannar. År senare visar det sig att inget egentligen var vad det i denna stund såg ut att vara.

En kyrkolokal rivs och väggmålningarna med bibliska motiv blottas för allas ögon. En skilsmässa blir slutpunkten på en historia om kärlek och ett dubbelt svek med fördröjda följder. Ett möte på ett tåg och ett samtal med djup verkan som kanske visar sig vara en illusion. Med dessa trådar väver Eva Ström samman en tät roman om kärlek, sekularisering och ett behov av någon form av tro. En fråga som ställs är: Kan poesin finnas i ett samhälle helt utan tro?

”Men nu slog järnklotet mot tegelväggarna, också den stora ängeln träffades och föll sönder, väggen skakade en stund innan den föll ner i en hög av dammande murbruk och rostfärgat tegeldamm. Inte bara ängeln krossades, som i en bieffekt föll också den grekiska mytologin sönder och dess raggiga nordiska kusin. Allt krossades och förföll – även religioner man inte tror på kan bli föremål för en sorts barndomstro. Järnkulan slog och jag gick långa vägar för att inte få i mig de stora molnen av damm. Jag ville andas, jag ville andas frisk luft, ny luft.”