”Det händer att jag drömmer om min hemstad om nätterna, om ett visst blåsigt förortstorg eller ett särskilt pilträd som lutar sig ut över en flik av vatten. Och när jag vaknar vet jag aldrig om det som värker är längtan dit eller längtan bort, ännu längre bort."

"Man ska skriva om det man vet, men redan har glömt…", tänker berättaren i Snöängel, som lever i frivillig exil i en fransk by. Landsflykten inger henne på samma gång känslan av befriande lösryckthet och hjälplöst främlingskap, och hon börjar söka efter den livstråd som är hennes egna. Det förflutna tränger sig på, platsen hon lämnat, människor, minnen och fantasier hjälplöst intrasslade i varandra. Men ur detta växer en magisk och spännande roman, en skimrande stockholmsskildring där läsaren leds tillbaka till en tid som var alldeles nyss och ändå tycks så länge sedan, ruvande på mörker och hemligheter. Den unga föräldralösa Hedvig rör sig genom staden, gåtfull och självklar. Berättelsen följer henne i spåren när hon sammanstrålar med vänner och okända – grannarna Henning och Elsa som beskyddande vakar över henne, konstnären Gabriel som omedelbart blir förälskad, väninnan Aisha vars lillebror tycker att hon är en prinsessa, historikern Axel som i hennes närhet råkar ut för egendomliga tidsförflyttningar, Jenny och Gustav från Café Opera som vill använda henne för egna nöjen. Samt den förtvivlade systern Lovisa, vars bortsprungna hund Hedvig nu letar efter. Försöker schäfern Billy visa något genom sina uppdykanden på olika platser? Finns det ett mönster i det som sker, den där underliga vintern i Stockholm 1985–86…