Gösta Friberg fortsätter sin rika diktning från Söders gator, där de ligger mitt i världen och universum, mitt i nuet, naturen och historien. Vardagens enkla mysterier, ett porträtt av en baglady eller en gräshoppa, allt lyser när det blir sett av poetens ömsinta blick – ur gatornas mörka schakt får det förflutnas skuggor liv och över taken öppnas en stor rymd av frihet.

Här finns också korta meditationer från landskap och ögonblick. Och kärleksdikter. En av dem är "Din hand vilar på min ärm", med vilken Gösta Friberg under pseudonym vann litteraturprogrammet Babels tittartävling om bästa kärleksdikt 2010. Likt ett nav i samlingen ligger en svit barndomsdikter från andra världskrigets Söder.

Frön, skitungar, hukande likt grässtrån nere vid

husväggarna – som om de gömde sig, gömmer

sina ansikten, i en för längesen bortglömd lek,

intill Barnrikehusens enorma stenfasader –

Vad kunde vi göra annat än att leka oss ur den ångest,

som sipprade ner

från de vuxnas oförståeliga värld?