Hohaj är namnet på en trakt långt uppe i norr. Nu ligger den öde, men några decennier tillbaka levde människor där, som det generösa och varmhjärtade paret Salomon och Helga. Dit kom främlingen Aron vandrande genom snö och blåst, på flykt undan kriget och sig själv. Som av en oväntad nåd hamnar han hos Salomon och Helga, och blir kvar hos dem. Om somrarna får han uppdraget att valla traktens hästar i skogen, och det är där han lär känna den skygga Inna. Hon är en kuvad flicka från ett utmarkstorp, som söker bryta sig loss ur faderns tyranniska makt över henne. Mellan dessa två sköra utanförvarelser växer en kärlek fram, skildrad med en gripande närvaro. Samma väg kommer nu en kvinna, romanens berättarjag. Hennes älskade är död sedan några år. Ett instängt rop av förtvivlan och vrede har väckts i henne och hon har givit sig av, rakt ut i tomheten, med en sorg som är på väg att äta sönder henne. Hennes flykt blir en slags pilgrimsgång där impulsen att försvinna omvandlas till en renande vandring genom minnena. Och där ute i det kalla och övergivna vinterlandskapet korsar hennes spår det förflutnas berättelse. Elisabeth Rynell låter sin roman växla mellan dessa två skilda tidsplan. De binds samman av platsen och av kärlekens och förlustens motiv, som varieras och speglas genom de två berättelserna. Hennes klangrena språk är en underbar läsupplevelse och hennes ömsinta och poetiska skildring av människor och landskap kan leda tankarna till föregångare som Harry Martinsson och Stina Aronson.