Den berättelse som fått ge namn åt Inger Alfvéns bok heter "Det blå skåpet" och ger en fin bild av en svensk familjs öden under 70-talet och en bit framåt. Mamman är ensamstående, en son blir snickare, en annan företagsledare och hamnar i en helt annan värld, en syster börjar mer och mer se ut som "morsan". När mamman blir svårt sjuk återförenas syskonen och kommer varandra nära igen - innan de åter förs åt olika håll.Andra berättelser håller samma höga tempo som När jag tänker på pengar. En av dem handlar om en man som kör ihjäl en ung kvinna - fastän han tar sitt straff så fortsätter bilderna gång på gång att spelas upp i drömmen. I en annan tror sig en kvinna sviken av en man som hon äntligen ska börja leva tillsammans med och en namnlös kvinna tar plats i henne med ett raseri hon aldrig vetat om. En tredje skildrar en välordnad och effektiv man, som inte tänker låta sig rubbas i livskampen. Men hos turken där han köper sin kvällstidning känner han sig hemma på ett sätt som han inte kan förstå.Några berättelser experimenterar med formen. En av dem handlar om ingenting mindre än ett möte med Djävulen (eller är det möjligen rentav Gud?), en annan skildrar en avgrundsdjup konflikt mellan två makar genom att utan kommentarer ställa deras reaktioner på en och samma händelse mot varandra. Inger Alfvén är ju framför allt romanförfattare. Men i Det blå skåpet visar hon att hon fullt ut behärskar även den kortare berättelsen. Berättelserna här ger konturskarpa porträtt av människor vi snart känner igen och pejlar samtidigt in rörelser under ytan i dagens svenska samhälle.Några av berättelserna har publicerats tidigare, men flertalet är nyskrivna.