”Detta är en förfärlig bok.” Så börjar ”dårens” försvarstal. Romanen skrevs på franska 1887-88 direkt efter en stor kris i August Strindbergs första äktenskap med Siri von Essen. Boken har omväxlande betraktats som oförställd självbiografi, som oresonlig anklagelseakt och som roman. Man kan till och med likna den med en detektivroman, där mannen Axel ska avslöja hustrun Marias brott, otroheten, för att på så vis frikänna sig själv från misstankar om sinnessjukdom. Läsaren ombeds ständigt att ta ställning i skuldfrågan. Men den objektive detektiven är här ersatt av en person som på samma gång är åklagare och advokat, kärande och svarande.

En dåres försvarstal är en brinnande hätsk uppgörelse med ett äktenskap men märkligt nog också en av de stora, mest egenartade kärleksromanerna i den svenska litteraturen.