”Han hade patos, ett stort och otympligt patos som han inte visste vad han skulle göra med. Det var inte milt och kristligt som faderns. Det var krävande. Det var plebejiskt. Någonting i honom krävde handling, oavbrutet.”
Emil Thorelius är prästson från Grava norr om Karlstad, orosande i en brokig brödraskara, klasskamrat till Gustaf Fröding. Han läser medicin i 1880-talets Uppsala och rör sig i de radikala studentkretsarna bland verdandister och socialister, men när hans egen kroppsliga varelse försätter hans förnuftsvärld i kris vänds hans längtan i stället till tidens framsvepande folkliga väckelse. Han ställer sig att vittna om sitt syndaliv på Frälsningsarméns estrad i Uppsala. Men: ”Ordet kom inte och kunde inte komma.” På ett härbärge framlägger han sitt nederlag för den talföra Madame Lavemang.
Romanen om ”en själs utvecklingshistoria” i det sena 1800-talet skildrar en ung människas intensiva försök att finna ett livskall, en ödesgemenskap, i sin tid. Den utgör första delen av den löst sammanknutna trilogin Vattnets bok. Här finns också anslaget till Lars Anderssons romanepos trettio år senare om byn Hedås i Grava socken: Ljus från ingenstans och De levandes land.