Förr, då vildrenarna vandrade i mängd i skogarna, föddes en gång en flicka på fel plats. Den flickan hette Judit. När Judit slutat att vara barn rymde hon från sin by vid havet upp till fjället, dit hon hörde. Inte kan man veta varför en människa ibland inte hör hemma där hon fötts men så var det för Judit. Var gång hon mötte människor måste hon snart ge sig av och kom på så sätt snart att inte höra till någonstans. Hon förblev en främling, hon var människan som inte svarade.

Det är 1600-tal i Sverige. Kriget rasar i söder och det råder missväxt i hela riket. I norr finns vandrare och bofasta, havsfolk och fjällfolk och alla däremellan. Kronan finner silver i fjällen och skickar knektar för att utvinna det. En ensam ung kvinna ger sig iväg på jakt efter något beständigt, eller kanske på flykt undan något outtalat. Hon har en besynnerlig dragningskraft. Två män, en främling och en bekant, följer hennes rörelser – ibland på håll, ibland alldeles för nära. Förföljare eller beskyddare? Men ingen kommer henne inpå livet, inte ens hennes egna barn. Hon hör inte hur de ropar förrän de tystnat.

Mikael Berglunds säregna debut är skriven på ett språk lika vackert och kargt som landskapet hans huvudperson bebor.