”Hvem har väl en gång mött en full blick från Carl Jonas Ludvig Almqvists märkvärdiga ögon utan att erfara det dessa tolkar af en till och med för sig sjelf outforsklig själ verkat magnetiskt, om än aldrig så stor motspänstighet stält sig i vägen för deras kraft? Hvem har derjemte kunnat se hans uppåt sträfvande krusiga hår utan att märka liksom en flygande snilleblixt från hvarje särskild strå? Och hvem såg hans mun dragen till ett leende, der enfaldens engel och skepticismens demon tycktes sväfva om hvarandra, utan att begripa det mannen, som egde dessa ögon, detta hår, denna mun, ovilkorligen stod utom ordningen för vanliga menniskor och i följd deraf måste, då man bedömde honom, ställas nästan utom det egentliga sammanhanget med de vanliga moraliska och sociala lagarna …”

Emilie Flygare-Carlén, 1807-1892, var sin tids mest populära och välbetalda författare i Sverige. Efter sin uppmärksammade debut Waldemar Klein 1838 flyttade hon till Stockholm och gifte sig senare med den liberale skribenten Johan Gabriel Carlén. Under höjdpunkten av hennes karriär blev deras hem en litterär salong, och några av dess gäster beskriver hon i Minnen av svenskt författarliv 1840-1860 från 1878.