När Martin är sju år har första världskriget brutit ut och kastat sin skugga även över hans lilla värld. Men av de stora händelserna fattar han föga. I själva verket har han alldeles nog av sina egna problem och av de stridigheter han möter i familjen och skolan, där han just börjat. Martin är inget lätt barn för föräldrarna och lärarinnan att regera över. Därtill är han alltför egensinnig och fantasifull med alldeles avgjorda svårigheter att skilja mellan vad som är verkligt och vad som är påhittat av honom själv. Särskilt svårt har han det med den stränge fadern, som inte alltid förstår sin son och väcker hans trotsbegär. Just förhållandet mellan barn och föräldrar belyses i denna bok med en insikt som gör den nästan till en klassiker på barnpsykologins område. Allt är sett och känt från barnets utgångspunkt och just därför uttrycksfullt på ett sagoaktigt, ömsom ljusskimrande, ömsom skrämmande sätt. "Det finns inga änglar" är en värdig fortsättning på den mycket älskade ''Martin går i gräset''.