Janne Sortelius hade nog alltid velat göra något stort, bli en hjälte. Men just ingenting lyckades för honom. Han var från ön, ett isolerat stycke land som en gång t.o.m. gjort uppror mot Riket. Hemma hade han inte så roligt med sin skryt till far och sin laestadianfrälsta mor, så han gav sig av ut i världen så fort han kunde. Han såg sig om litet och försökte ett och annat, men ingenting ville lyckas för honom. Han kom hem igen och blev inkallad under andra världskriget, men också hemma och i det militära misslyckades han skändligen – steg för steg blev hans liv ett stort nederlag. Då träffade han Mary Vennberg, en kvinna litet på den överblivna kartan, som hade en gård i en kustby. Hon blev hans hustru, och deras kärlek och samliv gestaltade sig egenartat intensivt. I byn uppehölls sälskyttarnas stolta tradition. Janne kom så småningom efter mycket motstånd, som han och hans Mary hade att övervinna, in i sälskyttarskaran och lyckades där tämligen väl. En svår olycka drabbade honom, men han var nu bliven en okuvlig man och reste sig segrande ur sitt elände. Han for på ny säljakt och kom där att utföra en bragd, kom att bli den hjälte han kanske drömt om alltsedan den dag då själva landshövdingen gav honom en hundralapp – det hände i samband med ö-upproret, då den späde Janne åstadkom den enda blodsutgjutelsen när han bet landshövdingen i fingret.

Berättelsen löper dels "rakt fram'', dels är den återblickande mot Jannes barndom och liv i övrigt fram till den stora säljakten. Motvikt till Janne och Mary bildar byns prominenta personer och främst bland dem Manfred Vennberg och hans hustru, de i byn som upprätthåller "den eviga ordningen" – fast ordningen störs då Manfreds piga Yvonne börjar ingående uppta Manfreds tankar.