”Då dörren äntligen öppnades, inträdde en lång dam, iklädd grå promenaddräkt. Hon hade händerna fulla av paket, dem hon lassade av på marmorbordet. Sedan började hon knäppa upp den ena handsken men stannade mitt i denna åtbörd, så fullkomligt i en tankes, ett minnes våld, att hon icke ens samtidigt kunde utföra det mekaniska arbetet att dra av sina handskar. Rummets stillhet och slutenhet var åter lika fullkomlig som nyss, ja, fullkomligare, ty hon var en del därav och samtidigt förklaringen därpå.”

Få svenska kvinnogestalter fortsätter att engagera och provocera i lika hög grad som Elin Wägner (1882-1949), få har varit lika mångsidiga och lika tydliga i sina ställningstaganden både i sin person och i sitt verk. Författaren, journalisten och feministen Wägner var aktiv i kampen för kvinnlig rösträtt, var med och grundade Kvinnliga medborgarskolan vid Fogelstad 1925 och blev som andra kvinna efter Selma Lagerlöf invald i Svenska Akademien 1944. Silverforsen utkom för första gången 1924.