​Snöljus ​påbörjades, tror jag, på ett tåg mellan Linköping och Stockholm vårvintern 1978. Sommaren innan hade jag bott i Jokkmokk och sett de platser som skulle bli romanens rum. Därefter har jag aldrig varit i Lappland. Men boken påbörjades givetvis på många andra ställen. Den började i immunologilabbet på Biomedicinska Centrum i Uppsala, en vår när jag läste estetik, och trodde mig dödssjuk. Den började på en träbro i Hågadalen en vinterdag när ån hade frusit , men inte helt frusit, och jag stod där på ett par skidor. Den började när jag läste att det finns ett långt förlorat avsnitt i Codex Regis i skarven mellan Sången om Sigfrida och Brottsstycke ur det Gamla Sigurdskvädet, allt däremellan var tillskarvat i efterhand. Jag skrev i tidningar på den tiden och romanen skrevs på manusblad som gav två karbonkopior. Mitt virus visade sig i något annorlunda variant dessvärre finnas. Inget av det råder jag över. Läsarens läsning är läsaren sak. Helga skulle jag vilja skriva om igen. Hon var den första romangestalt jag var jämnårig med. /Lars Andersson, 1998