Göran Greider har trätt fram som en självständig och kunnig samhällsdebattör, utifrån ett vänsterengagemang sätter han in sig själv och sina erfarenheter i resonemangen och skapar på så vis ett nära förhållande till samtiden.

I Det levande löftet rör han sig mellan sitt barndoms Vingåker och franska förorter och skriver om realismen som förverkligandet av den moraliska jämlikhetstanken och som välfärdsstatens framåtblickande karaktär. Till temat kopplar han en läsning av författare som intresserar honom – Mishima, Pasolini, Ekelöf och Jersild. Resonemanget får även näring av ett antal reportageartade texter, som vid ett besök i socialdemokratins Katrineholm och en morgontidig färd med tunnelbanan mellan Stockholms socialt vitt skilda världar.