Kommer en dröm och veckar

vattnets yta, går en

främling där och tänker

var någonstans,

var sätta foten, det blåser upp

och löv yr ur hans människa.

I Ulf Erikssons dikter ses våra dagar än högt uppifrån än långt inifrån. Där råder klarhet i obegriplighetens rum. Dikterna är eftertänksamt reflekterande, men i dem finns också konkreta iakttagelser och fantastiska bilder. Inte minst staden och dess dagrar är starkt närvarande – inklusive Högdalen där han är uppvuxen.