En kvinna anländer till en flyktingförläggning utmattad, uthungrad, en människospillra. I det nya landet påbörjas förhören, om och om igen. Man tror att hon ljuger. En ung tolk på förläggningen närmar sig kvinnan med vilja att förstå. Kanske ljuger hon, kanske inte, vad spelar det för roll, när allt har tagits ifrån henne?

Jag ljuger bara om en enda sak i förhören. Jag säger inte att jag är läkare. Det är inte möjligt att arbeta som läkare efter detta. Jag vet inte längre vad lindring och barmhärtighet är. Allt är förändrat, förbytt. Allt är omkullkastat. Gabriel, Sofia och Tomas är försvunna. Jag har förlorat allt.

Ingenting rör mig längre.

Cilla Naumanns roman Väntan tillbaka är en roman om väntan, väntan på ett värdigare liv. Långsamt växer en historia fram, om krigets obeskrivliga fasor, om dagar i förtvivlan, men också om en trädgård som doftar av koriander och citronmeliss – en historia om Anna. Ett drabbande flyktingöde, allas och ändå individuellt, som tvingar oss till engagemang och förståelse.