Simultant med en resa i det nya Polen rör sig Jacques Werup fritt i sitt eget "kulturlandskap", bland valfränder på ord- och bildkonstens område. Boken handlar delvis om en stimulerande färd i nuet men är i synnerhet ett strövtåg på konstens eviga område. Där möter Werup namn som Willy Kyrklund, Louis Aragon, Majken Johansson och Adam Zagajewski, men uppmärksammar också – sin vana trogen – gestalter i marginalen: outsiders, enslingar och bortglömda.

Människan är vem som helst är en reseskildring, men framför allt en tankebok om källorna till Jacques Werups eget författarskap.