Detta är en berättelse där hjälten redan i första kapitlet är räddningslöst förlorad. När fortsättningen ändå handlar om hans möjligheter att klara sig uppstår en inkonsekvens. Denna är inte bara avsiktlig utan också tillbörlig.

Lars Gustafsson, född 1936, debuterade 1957 med romanen Vägvila och har sedan dess utkommit med ett åttiotal böcker, däribland romaner, diktsamlingar och essäsamlingar.

Den egentliga berättelsen om herr Arenander publicerades första gången 1966 och är ett slags idéroman och ett filosofiskt prosaverk.