På sextiotalet, när jag var tonåring, betraktades Europa allmänt av min generation som en bedagad imperialistänka och välgörenhetstant. Det nya i världen hände på andra håll: i Asien och i Latinamerika, till exempel.

Idag är jag ett av många Europas barnbarn som ser att man inte så lätt gör sig av med sitt arv. Motstånd och förtryck; jag är släkt med båda. Om den insikten handlar många av de här krönikorna, som återges i kronologisk oordning.

Redan som trettonåring debuterade Ylva Eggehorn med Havsbarn (1963), men hon fick sitt genombrott 1970 med Ska vi dela. Hon har blivit tilldelad åtskilliga litterära priser, däribland Karl Vennbergs lyrikpris, som utdelas av Samfundet De Nio. Europas barnbarn publicerades första gången 1985.