En eterisk samling texter, lätta och sönderfallande som ömtåliga blomster. De är komponerade i ett intrikat och originellt mönster, där citat och egna dikter flätas in i varandras liv i ett skeende som hela tiden för framåt. I detta skira språk försiggår något som överraskande nog liknar en kriminalhistoria. Ord som ¿fingerborgsblomma¿ eller ¿digitalis¿ hör lika mycket till en kriminalteknisk värld som till blommornas värld. Och en strof som: ¿Vem är det/ som skall giftas/Vem är det/ som skall bära/ håret så/ för sista gången¿ stärker läsarens misstankar: här pågår ett giftmord.

Pia Paulina Nykänen har, på en fråga om sina inspirationskällor, svarat: ¿Kanske jag vid skrivandet omedvetet föreställt mig ett slags seriekrock mellan P.O. Enquist, Gunnar Björling och Ann Jäderlund.¿