Platsen är London på 70-talet. Viola Otway har just fått arbete som sekreterare inom en organisation som ägnar sig åt att restaurera gamla byggnader. Hon är ung, romantisk, utan erfarenhet eller egentlig utbildning, och inleder karriären som älskarinna åt Pierce, den ene av de två delägarna. Pierce hade, när han studerade i Oxford, fått infallet att bygga upp ett företag som kombinerade besök på intressanta herrgårdar på landet med kalas hos förmöget och filantropiskt lagt folk i London på ett sådant sätt att han samtidigt kunde lyfta en anständig lön. Och han hade rekryterat sin vän Giles som läst konsthistoria och arbetat på museer i Rom och Paris. I organisationen finns nu tre personer verksamma.

Viola skickas nu ut på ett uppdrag tillsammans med Giles, som betraktar henne med roat överseende, som ibland övergår i skarp irritation. De ska besöka ett gammalt herresäte, Inskip Park, för att avgöra om det kan tilldelas ekonomiskt stöd. Det visar sig att dottern i huset är en gammal skolkamrat till Viola och att familjen är av det originella slaget. Huset är nedgånget, taket läcker, väggarna dryper av fukt, maten de bjuds är förskräcklig, tjänstefolket uppträder besynnerligt. Men medan Giles ser med förfäran på det hela är Viola euforisk. Hon blir omedelbart förälskad i stället – och särskilt i sonen och arvtagaren. Men det uppstår komplikationer...

Kvickt, osentimentalt och mycket underhållande skildrar Victoria Clayton en ung kvinna på jakt efter den rätte, som i detta brokiga persongalleri finns där hon minst anar det. Dans med förhinder är ett högst charmfullt prov på det engelsmännen kallar ”social comedy”.