Pete Taylor bestämmer sig för att det är dags att gifta sig, han vet bara inte med vem. Trettiosex år – nästan fyrtio! – och med en avsomnad karriär som grungemusiker har han kommit till ett vägskäl: Fortsätta sitt barhängande ungkarlsliv eller leva mer i linje med sin nya karriär som åklagare – jeans eller kostym, singel eller sambo, det är bara att välja.   Samtidigt som tankarna på framtiden rådbråkar hans hjärna ställs han inför ett rättsfall som tvingar honom att möta sitt förflutna igen. En grungemusiker anklagas för våldtäkt på en artonårig tjej, den anklagade spelade med i ett band samtida med Petes eget. Plötsligt tvingas han ikläda sig kostymrollen inför människor som en gång hade honom som idol men som nu betraktar honom som en svikare. Hans främsta kontakt med musikbranschen numera är som storkonsument – han är en kalenderbitare av rang – men hur långt kommer man med det när man samtidigt bär kostym? Älskad och påhejad av sin mamma rannsakar han sitt liv. Hur kan det komma sig att det bland alla dessa kvinnor han träffar inte finns en som vill gifta sig med honom? Är han i själva verket inte alla kvinnors dröm?   Bortom Nirvana är en underhållande och mycket avväpnande roman om en man som dröjer sig kvar i en hipp ungdomskultur, nog så medveten om omvärldens krav och risken att bli en patetisk figur. Mark Lindquists bok har flera beröringspunkter med Nick Hornbys böcker. Pete Taylor är en musiknörd som inte står hjälten i High Fidelity efter och skildringen genomsyras av samma varma humor och samma romantiska sinnelag.