Språket är människans viktigaste redskap. Men vem bestämmer egentligen över det, hur det utvecklas? Finns det egentligen någon som har rätt att säga ¿det där är fel¿ eller ¿så kan man inte säga¿? Och varifrån kommer alla myter om att svenskan är ett fattigt språk som det hela tiden slarvas med?

I denna bok gör Fredrik Lindström upp med besserwissrar, svensklärare och språkvårdare. Vi är alla ansvariga för språket, menar han, men inte i första hand för att vårda det, utan för att använda, utveckla och nyskapa det. Idag tror många att man bör överlåta åt akademier och språknämnder att uppdatera vårt ordförråd. Om våra förfäder hade haft samma inställning hade vi knappast ärvt något användbart språk.   Ett viktigt skäl till den utbredda, nuvarande synen på vem som har makten till det gemensamma språket är, enligt Lindström, ett växande problem ¿ vår självunderskattning. För att belysa detta tillstånd, och samtidigt spegla det genom det svenska språkets framväxt och nuläge, dröjer Lindström kvar vid vissa saker. Lättillgängligt och med en originell udd beskriver han hur verkligheten utvecklar språket snarare än tvärtom, skillnaden mellan tal- och skrivspråk, de svenska svordomarnas natur, om det var bättre förr, vad som är rätt och fel, hur barnens språkliga kreativitet ser ut och dialekternas särmärken.

Världens dåligaste språk en lärorik, tankeväckande och konstant underhållande inspirationskälla för läsarens eget intellekt och språkbruk.

Kort sagt en måste-bok för den som är intresserad av det svenska språket!