”Omkring oss rör sig minnenas skuggor, men musiken från pianot har nästan tystnat, bara enstaka toner, skärrade klanger, detta är de sista ackorden i det nya årtusendets vals. Inger-Lise stryker med handen över sitt stubbade, nästan snaggade hår. Läderkorsetten blottar hennes bröst och sköte. Våra ögon är i jämnhöjd, jag kan känna hennes andedräkt. 'Är det inte underligt?' säger hon. 'Vi kunde ha haft ett liv tillsammans.”

Kom närmare är en både sinnlig och fränt saklig berättelse om en mans vuxenblivande och hans snubblande, snabba resa genom livet, om en far som drömmer om Prag och en mor som kvävs. Kärleken är löfte och vanvett och döden är livets vackraste syster.

I en delvis uppbruten kronologi får vi följa berättarjaget från familjens gård i Bergslagen till Malmö och vidare till Köpenhamn, där drömmen om ett liv på havet växer sig allt starkare. I Köpenhamn träffar den unge mannen den några år äldre Gisela, som på en gång förkroppsligar den stora, ohållbara kärleken och det oundvikliga nederlaget, förlusten. Gisela försvinner till USA och rastlösheten driver berättarjaget vidare. Han tar anställning som sjöman på ett fartyg vars last kanske inte är helt laglig, och efter att ha kommit på kollisionskurs med kaptenen hamnar han till slut i England, där han av en slump kommer i kontakt med en filminspelning. Efter en tid börjar han jobba som redigerare, ett yrke som ska följa honom upp i vuxen ålder. Men Köpenhamn kan han aldrig släppa helt, inte heller tanken på en återförening med Gisela. En natt i England drömmer han att Gisela kör ihjäl sig mot ett träd. Han skriver ner drömmen och skickar den till henne. När han sedan återvänder till Köpenhamn får han av hennes föräldrar reda på att drömmen blivit brutal verklighet, att han skrivit hennes död. Förtvivlan driver honom ut på Köpenhamns gator och barer; han träffar Liliane, som han också blir förälskad i, men den bror som hon påstår att hon delar lägenhet med visar sig till slut vara hennes bortresta man. Än en gång finner sig berättarjaget i den försmåddes roll...   I Kom närmare finns ett stort allvar, en omsorg och respekt för själva berättandet. Författaren gömmer sig inte bakom abstraktioner eller orddraperier, det är en konkret och lödig prosa. Här finns också en mycket fint tecknad relation mellan berättarjaget och dennes far, och deras gemensamma sorg och vanmakt inför den döende modern. Den försiktigt uppbrutna kronologin och de genomgående korta, förtätade avsnitten möjliggör plötsliga språng i tiden och utflykter i tanken; det gör framställningen oförutsägbar och därmed läsningen spännande.