Under ett storslaget julfirande i dagarna tre år 1799 på bruksherrgården Ransäter i värmländska Bergslagen möter läsaren en bredaxlad ung man med ett blått och ett brunt öga, som snart ska gifta sig med en flicka från hembygden som kan sätta rågdeg och stöpa ljus. Men Ödet griper in: smärta, glädje och starka känslor väntar. Det är den blivande skalden, historikern och kompositören Erik Gustaf Geijer som har den ena huvudrollen i det romantiska äventyr som långt senare skildras i en brevväxling mellan en tysk friherrinna och en ung svensk författarinna.   Dags för scenbyte. Uppsala, lärdomens och ungdomens stad, våren 1816. Det är här allt sker. Det är här Geijer möter den omvittnat vackra och vittra Amalia von Helvig. Akademiska föreläsningar och litterära salonger där samtidens kända gestalter dyker upp: Malla Silfverstolpe och Atterbom bland andra. Islossning och muntra utfärder i omgivningarna. Och ett himlastormande svärmeri, men också stor sorg.