Titeln på Bo Carpelans nya diktsamling är en rad ur den tidigare samlingen Marginalia till grekisk och romersk litteratur (1984), och beröringspunkterna mellan böckerna går djupare än så. I Marginalia skapade Bo Carpelan sina bilder, associationer, aforismer och lyriska fragment inspirerad av läsningen av de grekiska och romerska diktarna. Kortdikterna i Ögonblickets tusen årstider har samma lätta, exakta och avskalat distinkta karaktär, men här är inspirationskällan det upplevda, erfarna, sedda. Dikterna är ett slags ''marginalia till naturen och människonaturen''.