Den finlandssvenska författarinnan Edith Södergran (född 1892 i Sankt Petersburg, död 1923) är en av banbrytarna inom den lyriska modernismen i Norden. Hennes debutbok Dikter utkom 1916. Edith Södergran var då 24 år och hade ett stolt avsked till kärleken bakom sig. Åren 1911–14 vårdades hon för tbc på sanatorium i Davos i Schweiz.   Efter ryska revolutionen, då familjens förmögenhet försvann, bodde hon ensam med sin mor under svåra omständigheter i byn Raivola på Karelska näset. Hennes livsvillkor var då starkt försämrade av sjukdom, fattigdom och isolering, men hon byggde upp sin självkänsla med nietzscheansk heroisk livsbejakelse.   Edith Södergran förunnades inte att läsa många positiva recensioner av sina ganska få och sparsmakade diktsamlingar – den kanske mest kända har titeln Landet som icke är. För eftervärlden framstår hon dock som en stor förnyare.   Ernst Brunner ger i sin roman en inträngande skildring av hennes liv och samtid.