Det är dikter som fångar ett ögonblick, vidgar det och gör det betydelsefullt. Och över de enkla orden: en hög rymd. Ett huvudtema kan urskiljas och det anges redan i titeln: flera av dikterna är till en lovsång till tomhäntheten, den laddade tomheten - det är där de nya möjligheterna finns, det är i det livsläget det går att börja om, och dikterna fångar ofta en paradoxal upplevelse av frihet. Som t ex de här raderna:

"Ett kullkastat solur markerar tiden.

Mot aftonen samlar jag ihop alla löv och låter dem spridas för vinden."