Pauline är ung, lyckligt gift, gravid och mor till en son som går i förskolan. Gilles ligger i skilsmässa och har en dotter i samma skola. Han får syn på Pauline en morgon och anblicken av henne tar andan ur honom. Hon möter hans intensiva blick och kan inte glömma den. Så småningom stämmer de träff och äter middag ute på tu man hand, i hemlighet.

Vi får följa deras vandring genom staden, vi ser som genom en närgången kamera hur deras kroppshållning, ord och ansiktsuttryck avspeglar känslostormarna: åtrån, glädjeruset, tvivlet, blygseln. Vi upplever med dem den subtila flirten vid restaurangbordet, konversationen, de underliggande signalerna, skräcken och tjusningen inför det som bara är i sin linda men samtidigt tycks omöjligt att hedja:otroheten.

Det är alltså en vanlig intrig utförd på ett allt annat än banalt sätt. Alice Ferney förenklar ingenting utan gestaltar dubbelheten hos de förälskade och det sociala sammanhanget omkring dem; scener ur deras respektive äktenskap, men också ur umgängeslivet omkring dem. Just denna kväll, då Gilles och Pauline är ute och äter, samlas deras partners tillsammans med vännerna för en fest på tennisklubben. Det är ett gäng mer eller mindre äkta par, åtskilda för stunden då männen gått in i ett TV-rum för att följa en boxningsmatch. Pratet där och i kvinnornas festlokal utgör en roande men bitvis tragisk exposé över kärlekens, äktenskapets och könskampens skiftande ansikte.

Till festen kommer frampå natten Gilles och Pauline, var och en för sig för att inte väcka misstänksamhet. Skall de lyckas dölja det som står skrivet i deras ansikten - det som egentligen ännu inte har skett? Om inte, vilka blir konsekvenserna?

Alice Ferney har tidigare skrivit tre romaner och blivit belönad med pris i Frankrike för en av dem. Dessutom valdes "Kärlekssamtalet" utav läsarna av franska Elle till årets roman 2001.