”Ja. Gud välsigne den som skriver så mästerliga mellanromaner.”

SvD

”Kerstin Ekman har mutat in ett eget skogskifte i den svenska litteraturen.”

Expressen

Det finns folk och djur. Och så finns de andra. Förr var det fart på dem, ända nere i byarna. Men nu har de dragit sig undan. En del av dem bor i fjällskogen på Gielas sluttningar. Det är inte lätt att få syn på dem. Man kan tro att de bara är tussar av dimma på myren som rör sig.

Med Kerstin Ekmans hjälp får vi komma dessa varelser inpå livet. Alla de stora saker som händer nere i mossan och inne i grandunklet blir till berättelse. En berättelse om hur Skymt grips av kärlek, hur han ändrar världens gång genom att prata, om krig och sång och om det gömda och glömda urminnet långt inne i bergets mörker.

Urminnes tecken utspelar sig i utkanten av människornas verklighet, i en skog där minne och språk lockar fram varelser ur dimman. Där finns det underliga tecknet och där hörs sången som måste vara Urminnes.