Det var länge sedan jag blev så berörd av en bok – har drömt om den på nätterna och tänkt på den på dagarna… den målar en levande bild av riktiga människor med upprörande, omskakande, oerhört gripande levnadsöden. Man bläddrar fram och tillbaka, tittar på bilder av hur dessa personer faktiskt såg ut, studerar släktträd, och tycker att man lärt känna dem allihop. Ur lektörsutlåtandet

År 1834 blir Suzette nio år. Hon är slav och tillsammans med sin mor Elisabeth (f.1799) arbetar hon i köket hos den franska familjen Derbanne på plantagen vid Cane River i Louisiana. De slipper vara ute i hettan på fälten och har det förhållandevis bra. Flera år tidigare hade Elisabeth tvingats överge sina två söner med förra husbonden när han sålde henne till Derbannes. Hon vill inte att dottern ska drabbas av samma tragedi. Men Suzette våldtas vid fjorton års ålder av en vän till plantageägaren och hon får två barn med honom. Plantagen säljs och familjen skingras åter. Suzettes viljestarka dotter Philomene (f.1841) förlorar vid femton års ålder sitt hjärta till en vacker mörkhyad slav, men hon mister sina barn och skiljs från sin man och blir i stället älskarinna till Narcisse, en vit, gift men barnlös plantageägare. Med honom får hon åtta barn och är fast besluten att ge dem en annan framtid. Narcisse avgudar äldsta dottern Emily, som föds 1861, och hon sätts i skola i New Orleans. Vackra Emily blir förälskad i en vit affärsman, Joseph Billes, och de båda trotsar samhället och försöker leva tillsammans, även om de enligt lagen inte får gifta sig. Men trots att slaveriet nu upphört härskar fortfarande gamla fördomar med svåra trakasserier som följd, vilket Emily brutalt blir varse. Joseph måste lämna familjen och faller slutligen offer för det rasistiska förtryck som är så utbrett. Emily står ensam med fem barn.

Emily var Lalita Tademys morfars mor.

I denna omskakande, gripande, men helt osentimentala dokumentärroman skildrar Lalita Tademy sina anmödrar - fyra generationer kvinnor och deras familjer, svarta och vita, slavar och fria. Starka, hängivna kvinnor som kämpar för sina barn, som tar sig fram med hårt arbete, stor anpassningsförmåga, klokhet, sunt förnuft. Hon beskriver också de komplicerade, outtalade band som fanns mellan slavar och plantageägare – vita män kunde ta väl hand om sina färgade familjer även om de måste leva med en vit hustru. Men många drog sig inte för att sälja sina färgade barn när de behövde pengar.

Kvinnorna vid Cane River är en oförglömlig bok, som blev ett ”Oprah Winfreys val” när den kom ut 2001. Den fick fina recensioner och låg länge högt på bestsellerlistorna. Boken är illustrerad med foton, släkttavlor, brev, dokument över försäljning av slavar m.m.