Så här berättar Thage Peterson själv om sin bok:

Olof Palme dominerade svensk politik åren 1969–1986. Ingen svensk politiker var så älskad och samtidigt så hatad som han.

Olof Palme hade ett annat liv än talarstolarnas i världens stora metropoler. Hans långa arbetsdagar var fyllda av vanliga människors vardagsbekymmer. Han visade starka känslor, ibland svåra att styra. Han skrädde inte orden. Han kunde bli hatisk, men också svarslös och orolig. Han kunde brusa upp, gråta, gripas av svårmod och ånger. Men också drömma och fantisera.

Min bok bygger på över femton års nära vänskap och samarbete med Olof Palme. Vi hade våra arbetsrum intill varandra. Vi talades vid på dygnets alla timmar.

I boken berättar jag bland annat om en känd industriman, som bakom draperiet fick höra obehagligheter om jakten på Olof Palme; om hur Palme varnade för USA:s nye ambassadör och hur han blev ursinnig över valet av Nobels fredspristagare. Jag berättar om vad Olof Palme egentligen tyckte om Astrid Lindgrens Pomperipossa och om Ingmar Bergmanaffären, och om hur han ansåg att han blivit förd bakom ljuset i u-båtsfrågan och vilseledd av tekniker och experter i kärnkraftsfrågan. Jag skriver om vilka som var Olof Palmes nära vänner; nedtecknade av honom själv. Om vad han tyckte var det viktigaste i livet.

Olof Palme var en enkel människa. Unikt fri från maktens attribut och arrogans. Han var en av de mest justa och demokratiska människor jag mött.